I samarbete med STILSNACK

Kan jag kalla mig porslinsmålare nu, eller?


Det är skillnad på kvaliteten hos porslinsmålarna… Den som har målat den främre koppen verkar vara lite darrhänt.

Du som har lyssnat på senaste avsnittet av STILSNACK behöver nog bara kasta ett snabbt öga på den här koppen för att fatta vems det är… Förra veckan besökte jag Royal Copenhagen i Köpenhamn och fick en intressant rundvandring på porslinsfabriken.

Här gick jag runt bland porslinsformar och porslinsmassa med ryggsäck på ryggen. Gissa om jag var rädd att ha ner någonting. Puh! Porslinet bränns i flera omgångar och kommer upp i temperaturer så högt som 1400 grader. Att porslin är värdefull vet vi men visst du att porslin har kallats för ”det vita guldet” och har varit mycket åtråvärt?

När porslinet har målats med sitt mönster ska det glaseras och brännas igen. Som besökare blir man till en början lite överraskad. Det målade mönstret försvinner nämligen när porslinet doppas i glasyrbadet. Men, efter åtta timmar i brännugnen och ett dygns avsvalnande så är det tillbaka igen – då ännu mer mörkblått och djupt i färgen.

Det som verkligen fångade mitt intresse var porslinsmålarna. Serien Musselmalet som du ser på bilden här målas på fri hand. Snacka om känsla och ögonmått. Jag var och är fortfarande djupt imponerad.

Sen var det alltså min tur att fatta penseln och måla en kopp i serien Mega. Som jag berättar i podden, jag är vanligtvis ganska road av att måla och anser mig själv ha en stadig hand. Men, att sätta sig och börja ”kladda” på en kopp efter att ha sett hantverket bakom gjorde mig alldeles darrhänt. Trots linjer och tydliga instruktioner.

Ännu gladare blev jag när jag hörde att koppen skulle glaseras och att jag skulle få behålla den. Nu väntar jag alltså med spänning på att min kopp ska komma med posten. Och trots det svajiga måleriet så kommer jag verkligen att njuta lite extra när jag dricker morgonkaffet ur den.

Dela
Tweeta
Maila
Kommentera



Laddar